tag:blogger.com,1999:blog-50596800858268732482024-03-05T17:46:50.910+01:00JNilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.comBlogger145125tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-7843510066313533642009-08-28T12:17:00.003+02:002009-08-28T12:32:17.213+02:00Öl och Zlatan i någon slags skön förening.Ikväll skall den ut och bort. Jag har fått nog, nu får den pysa vidare till andra betesmarker. Förkylningens dagar är förbi, det skall alkohol och fantastisk fotbollsunderhållning se till.<br /><br />Eftersom mitt liv - de senaste två veckorna - innefattat mest snorpapper, nässpray, mysbyxor, dator och teve, kan man säga att min yttre fasad halkat efter litet. Det vore kanske en god idé att plocka fram trimmern och bekämpa det vildvuxna i ansiktet. Så man inte hamnar på ett museum inatt.<br /><br />Tills nästa gång, ta er en titt på den här: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=h8-XaxH9uTw">http://www.youtube.com/watch?v=h8-XaxH9uTw</a><br /><br />Hasta otro dia.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-29082580774345213112009-08-25T12:16:00.005+02:002009-08-25T19:39:47.829+02:00Film<span style="font-family:times new roman;">Helgen gick odiskutabelt i filmens tecken. Rulle efter rulle betades av, tacka vet jag boxer. Perfekt tidsfördriv när man bestämt sig för att ligga inne och vänta ut en förkylning. </span><br /><br /><span style="font-family:times new roman;">Förkylningen dröjer sig förvisso kvar, men trevligt var det i alla händelser. Kanske var läsk och sötsaker inte det bästa vapnet mot mr.sjukdom. Men att avnjuta en film utan kariesfrämjande snacks rimmar inte riktigt rätt i mina öron. Som berusning utan alkohol.</span><br /><span style="font-family:times new roman;"></span><br /><span style="font-family:times new roman;">På tal om film, skall snart titta på "Män som hatar kvinnor". Tvekar redan, vill ogärna förstöra vad böckerna byggt upp. Det sägs emellertid att den berörda filmen tillhör hemma i den högre skolan. Åtminstone inom svensk film, vilket egentligen kanske inte säger ett dyft. Tittar sällan på svensk film, enkom för att de är direkt obra och ibland genant dåliga. </span><br /><span style="font-family:times new roman;"></span><br /><span style="font-family:times new roman;">Vågar jag titta på den?</span>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-48853865251398585872009-08-22T11:09:00.006+02:002009-08-22T13:21:30.735+02:00Metafor och fiskagetDet är som ett sandslott vid havet, tänker jag och visualiserar det framför mig. Ser mig själv stå bakom sandslottet med händerna gömda i fickorna och betraktar, begrundar. Tycker mig se ett halvfärdigt och övergivet projekt som en gång i tiden tände hopp med sitt fina utgångsläge.<br />Lägger märke till hur felkonstruerat det egentligen är, nästan oproportionerligt. Frågar mig själv hur det kunnat undgå mig, att jag inte sett det litet tidigare.<br /><br /><em>Du</em> står förstås också där, lite vid sidan av. Vid din del av slottet, som du försiktigt byggde på. Den mindre delen, som bleknar i jämförelse och nästan ligger i ständig skugga av mitt bygge.<br /><br />Som under en tyst överenskommelse står vi där, helt ljudlösa och bara tittar. Jag ser på dig att du är färdig här, ditt jobb är avslutat. Du är redan påväg bort, jag ser det nu. Du tynar bort i vinden. För varje vindputs bleknar du och blir lite svårare att se, snart är du som upplöst.<br />Jag blickar ned mot slottet igen och noterar hur din del nöts ner av tidens vågor och vindens slitande drag. Min del står fortfarande kvar, <em>nästan</em> oberörd av vind och våg. Det retar mig, jag önskar det raserat och tillintetgjort.<br /><br />När jag tittar upp igen är du nästan borta. Jag tänker att det är orättvist och lite sorgligt, men också kanske helt i sin ordning. Från ingenstans dyker ett parti av en låttext upp i mitt huvud: "Don´t leave me stranded here all in love all alone". Jag skrattar lätt åt den dramatiska tyngden i orden och liksom förklarar för mig själv att fullt så allvarligt är det inte.<br /><br />Någon hejd får det vara. Snart skall det byggas ett nytt och då kommer jag vara än mer skickligare och kunna styra utgången åt det bättre.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-81344767090792785292009-08-20T15:37:00.006+02:002009-08-20T21:03:44.934+02:00Tupplur: en sjuklings förmånDet susar i lövverket och grenarnas gungande rörelser vaggar mig sakteliga i sömn. Mjuka solstrålar slingrar sig ibland förbi löv och gren och landar på mitt ansikte. Det är hutlöst skönt och inom kort slumrar jag in.<br /><br />Jag vaknar ett par minuter senare av att solen nästan står i zenit och grillar mig. Det blev plötsligt ohyggligt varmt och jag vill bara kasta mig bort från solskenet. Förstår snabbt att direkt solljus och förkylning med sporadiska slängar av feber inte är en god kombination. Så jag reser mig upp och släpar bort stolen mot ett skuggigare parti. Utmattad dimper jag ned, andas tungt och undrar om all min energi går åt till att lagra snor numera. Jag hinner inte utveckla tankarna vidare innan jag åter fallit i sömn, med en tillfällig avsaknad av käk- och nackmuskulatur.<br /><br />Efter att ha vaknat och slumrat in ett par gånger till förstår jag att nog är nog. Det är oklokt att utmana en motståndare som redan har dig i besittning. En aning resignerat packar jag ihop mina pinaler och beger mig in. Sätter mig på soffan och känner mig ändå nöjd över att ha kunnat tillvarata vad som ryktas vara sommarens sista riktiga solsken.<br /><br />Hunden börjar gny och kastar menande blickar på mig. Jag förstår, säger jag till den och innan jag reser mig upp tänker jag på Julia, helt plötsligt och utan sammanhang. "The best of us can find happiness in misery", säger jag till mig själv och skakar sedan leende bort tankarna. Idag är ingen dag för sådant blödigt trams.<br /><br />Nå, vad säger du Fiffi? Ska vi gå?Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-3226312947923768322009-08-20T12:49:00.000+02:002009-08-20T12:50:35.881+02:00Allmän förfrågan<p>Skulle du vilja göra det? Tycka om mig alltså, eller gilla och bry dig om mig, kanske tillochmed älska mig. Det kanske är att gapa och begära om för mycket? Säg mig, är det just så?</p><p>För jag orkar inte längre, jag går på knäna här. Vill inte vara sådan här längre, i ett tillstånd jag uthärdar allt sämre. Ensam. Jag vill vara en av två. </p><p>Vill byta plats, kliva fram ur bakgrunden och in i ljuset. "Så är det egentligen dig som mina flickvänner har varit tillsammans med", fick jag höra, om än med skämtsam underton. Har fungerat som en rådgivare och kärleksdoktor alltför länge nu, när jag inte ens förstår varför. Det är ju jag som står själv, som ett irriterande rakt och oböjligt ental. </p><p>Missförstå mig rätt, jag undrar bara när det är min tur...</p>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-19674408720514987252009-08-18T19:08:00.005+02:002009-08-19T00:40:12.196+02:00Muhammed the hackerFörutom att ha varit ute några timmar och bankat med hammaren och dragit några drag med penseln har jag inte gjort mycket. Förvillat mig i lite papper och lekt med systerdottern också, men där tar det stopp.<br /><br />Enkelt räknat en lugn och händelsefattig dag. Fram tills sex, sju ungefär, när en djupt troende datornörd tog saken i egna händer och började göra reklam för Islam. På ganska olaglig väg; genom att hacka sig in på min fars hemsida.<br /><br />Först trodde jag det var bluff, ett billigt trick från pappas sida. Men när själv fick undersöka saken närmare förstod jag att så inte var fallet. Och skrattet flög ur mig. För vilken komik, vilken enastående komik. Vem väljer att hacka sig in på en hemsida om ett Elvisband, radera allt och bygga upp en egen på plats och predika för Islam? Vilken jubelidiot.<br /><br />Jag menar, kunde han verkligen inte bättre? Och vad förväntar han sig egentligen, den där muhammed? Att folk - när de väl trillat in på hemsidan och insett att den är ersatt av Islampropaganda - plötsligt skall konvertera?<br /><br />Det är så storslaget, jag kan knappt smälta det.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-36588593821452258082009-08-17T15:13:00.002+02:002009-08-17T23:44:09.318+02:00Papirus<p>Jag sitter och försöker bringa ordning i den djungel av papper jag befinner mig i.<br />Det börjar lacka till universitetet och innan skolstart skall det ansökas, kryssas för, undertecknas och framförallt postas. Icke att förglömma - läsas igenom.<br /><br />Det är inga konstigheter, egentligen. Nu är jag dock sjuk och orken tryter. Så när näsan oavbrutet läcker sin smörja och nysningarna väljer att komma allt oftare vill jag bara knyckla ihop arken, snyta mig i dem och hysta iväg. Men jag besinnar mig och förklarar för mig själv att det är sjukdomen som förargar, inte papprerna. De symboliserar ju min framtid. De ÄR min framtid.<br /><br />Min direkta framtid innehåller dock inga brev eller papper, bara en dusch nässpray och en stilla säng. Hoppas att Fru sjukdom har den goda smaken att avlägsna sig under natten.<br /><br />Godnatt<br /></p>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-57184811250720485812009-08-12T23:43:00.002+02:002009-08-13T00:00:41.192+02:00Gris för en dagInom några minuter fyller jag år. Suddar ut ettan och ersätter den med en tvåa; 22.<br />Enkelt räknat en obetydlig ålder, och därtill fullkomligt ointressant. Inget nytt, bara en siffra äldre och kanske en dag närmare demens, dreggel och en oförmåga att ta hand om sig själv.<br /><br />Man skall aldrig vara positiv, fick jag berättat för mig häromdagen. Det kanske är en livssanning värd att bejaka i många lägen, men när det stundar god mat och uppassning får man lov att avvika från banor genomsyrade av bitterhet och negativitet. Om än för just en dag.<br /><br />Så länge jag får min önskade maträtt förklarar jag dagen fullständigt och totalt lyckad!<br /><br />Nu slog klockan 00.00 och jag är numera födelsedagsgris.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-79365984805983254402009-08-11T13:02:00.003+02:002009-08-12T00:00:45.698+02:00Tagen på sängenDet känns inte helt självklart, snarare främmande och lite plötsligt. Det som jag hela tiden räknat som en möjlighet känns överraskande och litet skrämmande när det genast blivit aktuellt och en omedelbar verklighet.<br /><br />Skolbänk, föreläsningar och svettiga tentor. Är jag redo, mogen för uppgiften och framförallt - vill jag?<br /><br />Jag ställer frågan till mig själv, smakar på orden och väntar på att ett tröstande svar skall formuleras och ta form. Men det som kommer äger ingen lugnande effekt, för jag vet inte om det är rätt val. Men jag hoppas och kanske är det tillräckligt. När allt kommer omkring vet man inte hur framtiden kommer gestalta sig och utan konkreta tecken eller signaler är det kanske en god idé att inte försjunka i alltför djupa grubblerier.<br /><br />Egentligen är jag rädd att missa och förstöra andra möjligheter och alternativ. Men att leva ett liv efter "om" och "ifall att", är inte görligt i längden.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-67227023139930345802009-08-10T20:06:00.004+02:002009-08-10T23:56:29.233+02:00GötelaborgIdag har jag strosat runt i stora staden. Staden som jag bor ett stenkast ifrån men som jag egentligen inte alls känner till. Egendomligt i alla verkligheter, kanske också aningen genant eftersom att jag bott granne med den i 16 år. Jag förmodar att jag blivit hemmablind och försummat allt som inte har någon anknytning till biografer och uteställen. Det skall sedermera bli ändring på just det, främst för att jag kommer studera där, väldigt snart. Så inom kort kommer jag rabbla spårvagnslinjer, tidtabeller och gatunamn i sömnen och känna mig som en erfaren kapten i en damm.<br /><br />Målsättningen var hela tiden att jag skulle kunna orientera mig till själva högskolan. Det visade sig vara ett högst komplicerat företag. Med trevande lokalsinne men pigga ben lokaliserade jag sammantaget fem byggnader med direkt koppling till högskolan. Ingen av dem var den jag letade efter. Tålamodet tog till flykten och ersattes ganska snabbt av tilltagande frustration och fick mig att avsluta dagens sökande.<br /><br />Trots det uppenbara misslyckandet är jag alltjämt nöjd med dagen och jag ser fram emot en växande bekantskap med staden.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-31011368792329229952009-08-03T17:35:00.003+02:002009-08-03T18:00:42.832+02:00Vet inte vart jag ska men jag skall komma ditNyss hemkommen från Gotland.<br /><br />Första gången på Gotland, förmodligen inte sista. Det var/är mycket vacker där, om än blåsigt. Lite väl blåsigt för min smak. Gratis ansiktslyftning är visserligen inget man upplever under normala omständigheter (om man nu inte bor i Gotland ) så vinden kanske gjorde gott ändå.<br /><br />Hursomhaver och allt emellan, nu är jag på hemmaplan, för hur länge vet jag inte. Det är ett regelbundet flackande och farande just nu.<br /><br />Nu ska jag styra upp mig en smula och finna meningen med livet och utreda varför blyertspenna heter som den gör när den inte innehåller ett spår av bly.<br /><br />Morsning.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-49226204131397746632009-07-06T18:04:00.004+02:002009-07-07T14:24:22.884+02:00Vän av ordning<span style="font-family:times new roman;">Solen lyser in genom fönstret och skapar en gata av solsken genom rummet. I den dansar dammpartiklar planlöst och bekymmerlöst. Jag tittar på dem en stund, en smula fascinerad över antalet och för att de annars är osynliga för blotta ögat. Sedan blir jag lite avskräckt när jag inser att för varje andetag följer de med ner och sätter sig i mina lungor med sitt smuts och äckel. Jag hugger tag i dammsugaren och försöker suga upp dem men förstår snart att det är meningslöst, det här kriget går inte att vinna. <em>Pick your battles.</em></span><br /><br /><span style="font-family:Times New Roman;">Istället fortsätter jag städandet, som jag finner rogivande och därtill även kul. Inte enkom för att det slutligen kommer bli rent - eller mindre smutsigt - med mindre dammpartiklar att andas in, utan för att man ofta bjuds på resor tillbaka i tiden, stora som små. Varje föremål äger sin egna historia. Genom historien väcks minnen som i sin tur är förankrade med en viss känsla eller en speciell sinnestämning. </span><br /><br /><span style="font-family:Times New Roman;">Jag stannar vid skrivbordet, lägger ned dammsugaren och suckar nästan uppgivet inför anblicken. Det är fullkomligt belamrat med saker. Pennor, tavlor, scanner, böcker, pärmar, portfolier, träningsredskap och datortillbehör. Men någonstans i sammelsuriumet får jag syn på ett foto. Jag tar upp det och granskar personerna på det. Där är jag, omkring 15 år gammal, med min dåvarande flickvän. Hon är vacker, tänker jag och undrar var hon är nu och om hon fortfarande är den jag kände då. </span><span style="font-family:Times New Roman;">Jag fortsätter att titta på fotot en stund till, spelar upp minne efter minne men lägger sedan ifrån det. Jag skakar på huvudet för att rensa tankarna och med ens försvinner funderingarna.</span><br /><span style="font-family:Times New Roman;"></span><br /><span style="font-family:Times New Roman;">Dags för skrivbordet att smaka på trasan.</span><br /><br /><br /><span style="font-family:Times New Roman;"></span>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-52915284641333326752009-07-01T23:02:00.004+02:002009-07-02T21:29:40.575+02:00Ett minne för vinternJag sätter på mig mina svarta solglasögon och världen antar en mörkare ton. Bryter ned kvällssolens fortfarande starka solsken till en behagligare mättnad. Len och frisk vind blåser in genom fönsterrutan och svalkar mig, får solens hetta att kännas en aning uddlös, eller mindre skarp, tryckande. Ur högtalarna strömmar det musik, sommarmusik. Och för att överrösta vindens fläktande höjer jag volymen. Utanför ser jag sjön, omringad av skogens grönska och liv, på dess vatten ligger solens reflektion och vibrerar, skimrar. Det är vackert och jag känner att jag saknat det.<br /><br />Vägen svänger i djupa kurvor och går upp och ned, som en naturlig berg- och dalbana, fast utan inslaget av skräck och rädsla. Det går att hålla en god fart utan att det känns riskfyllt, men jag avstår, vill att sträckan jag har framför mig skall vara så länge det bara går. Jag förstår redan nu att detta är ett scenario jag kommer att minnas och tänka tillbaka på under vintern, när kylan bitit sig fast och man huttrandes längtar sig bort.<br /><br />Vägen svänger åt höger när det byts låt på radion och solen göms bakom ett parti träd, det blir tyst en stund och jag hinner undra över vilken låt som kommer härnäst. Jag kommer ut ur svängen när den nya låten börjar spelas och jag ler genast, samtidigt dyker solen upp igen och i en känsla av välmående sjunger jag med.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-37685075103954599062009-06-15T19:24:00.003+02:002009-06-15T20:11:43.356+02:00Hur vet man?Satt och tänkte på en sak förut, och kunde (kan) inte klura ut det. Om jag någonsin kunnat det har jag glömt det, men jag kan inte erinra mig att jag vetat det. Det är en sådan sak man bara vet, och kan.<br /><br />Hur vet man egentligen om det är "en" eller "ett" framför ordet? Vad är det som styr, vad beror det på?<br /><br />Jag provade att hitta på ett ord och visste direkt vad jag skulle sätta framför, men jag vet inte varför?<br /><br /><em>En </em>egendomlighet.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-53785708822915973902009-06-15T19:08:00.003+02:002009-06-15T19:24:52.267+02:00Klurig måndagDen hånade mig i sin förpackning. Ljudlöst låg den och hånlog, spelade mig ett spratt och påminde mig om mitt misslyckande som liten. En leksak, ett pussel. Inte vilket som helst dock, Rubiks jälva kub. Väl- och inbjudande placerad, precis innan kassorna, för att locka till impulsköp.<br /><br />Jag tittade på förpackningen med kuben innanför och gamla minnen dykte upp i mitt medvetande, jag såg hur jag frustrerat vrider och vänder på kuben utan framgång. Såg hur jag kastade den i marken och till slut petade bort de små kvadratiska klistermärkena och satte dem rätt. Insikten om att jag var tvungen att fuska gjorde mig skamsen. Men jag tröstade mig snart med att jag bara var ett par år gammal.<br /><br />Idag har jag dock ingen ursäkt, måhända det bristande tålamodet, men nu satan skall den lösas. Kuben från helvetet. Dags för att sätta de små grå på prov.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-79096759829219772142009-05-28T12:13:00.003+02:002009-05-28T13:05:33.604+02:00Visca BarcelonaVilken lycka, vilken glädje, vilken eufori, vilken känsla, vilken stämning.<br /><br />Igår vann vi Champions League. Hela staden exploderade och brast ut i glädjetårar, spontandans och sång. När en känsla eller upplevelse är väldigt stark och ny brukar man ibland använda sig av ord som "obeskrivligt" "ofattbart", eller "det finns inga ord" för att beskriva hur situationen var. Först nu förstår jag hur missbrukade de orden är. För igår...igår, nej, jag kan inte. Det går inte. Jag har inte smält det än, det kommer bara komma ut fel, garanterat. Istället bjuder jag på en video eller två, och några bilder om jag känner mig generös. För att ni ska få en liiiten förståelse av hur det kändes och såg ut.<br /><br />När Barcelona besegrade Chelsea i semifinalen var det 40 000 människor i Plaza Catalunya, igår vann de finalen. Jag har inga siffor, men det var garanterat över 100 000.<br /><br /><br /><p><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dyTU2vqRPZLh_aNuoP-_WAYdAiYnk0mzV106X6b6awM--b2BNA4wFN17YB01H3sq0HFghQXv23wXDvKP0je-Q' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></p><p>Det är synd att en video från en digitalkamera inte kan återskapa precis hur det var. Men det kan dock ge en liten ledtråd. </p>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-21428966247279184162009-05-27T12:44:00.004+02:002009-05-27T13:22:28.179+02:00Idag bevittnar vi något historisktPsst, psst, kom närmare, jag skall viska dig något. Schhhh, tyst! Hör nu och lyssna, detta kan vara det viktigaste du hört på länge: ikväll min vän, i Rom, händer det något alldeles speciellt som kommer eka runt om i hela världen. Folk kommer prata om det i flera år och tidningarna kommer tömma tusentals bläckpatroner i ett försök att beskriva det.<br /><br />Ikväll tar Barcelona hem trippeln. Ikväll plockar Cristiano Ronaldo fram sitt sorgsna ansikte och gråter återigen.<br /><br />Tänd facklor och bengaler, vifta med flaggor och vinjetter, rensa strupen och sjung - för ikväll tar vi hem Champions League!Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-84579539627057582612009-05-25T12:48:00.004+02:002009-05-26T12:00:21.685+02:00Barcelonisk väckarklockaEnligt den kända författaren Paulo Coelho fungerar det enligt följande: "När du önskar dig något kommer hela universum verka för att uppfylla din önskan". Njae, sanningshalten i den frasen är väl inte skyhög, men tanken bakom den är fin. Trovärdigheten sprack nämligen tidigt imorse när jag återigen blev väckt på ett högst oönskat sätt. Vilket i sig inte är en ovanligt, därav önskningen att idag skulle vara ett undantag. Men kanske ligger inte Barcelona inom universums arbetsgräns eller så var det någon annan som hade en starkare önskan; som idioten i huset framför, som med största sannolikhet skulle förlora mot Forrest Gump i ett intelligenstest.<br /><br />När klockan slog "väldigt tidigt" slogs han av en genialisk idé, som jag förmodar händer mer än ofta i hans fall. För när alla ligger sovandes och dreglar kudde, passar han nämligen på att utöva sin nyfunna hobby - slipning. Så med sin begagnade slipmaskin och drömmen om att en dag bli en känd skulptör skrider han till verket och börjar slipa. Och som han slipar, han är kung. Men ljudet som uppstår är förfärligt, ett sådant som man associerar till helvetet och som egentligen bara första klassens syndare skall få utsättas för. Olyckligtvis är han uppenbarligen också pank, eftersom klingan på slipmaskinen saknar egg och är lika vass som en boll indränkt i olja. Men skam den som ger sig, tänker han säkert, han ska försöka ändå. För all del, han skall ha beröm för sin envishet. För av allt att döma är föremålet som han slipar på en diamant, vilket jag håller för ett rimligt antagande då han fortfarande höll på att slipa klockan sju på eftermiddagen.<br /><br />Under tiden han slipar börjar ett logiskt händelseförlopp utveckla sig; hunden två våningar nedanför drabbas drastiskt av hemlängtan när den hör det obehagliga skärande ljudet och börjar naturligtvis skälla frenetiskt. Vilket när allt kommer omkring följer alla logikens ramar då vi redan utrett varifrån ljudet härstammar (helvetet). Förbipasserande hundar vill inte vara sämre, så det börjar dem också. Härligt. Lägg till en motorcykel och och några bussar som tålmodigt väntar vid trafikljusen nedanfår och får mina fönster att vibrera. Tillsammans utgör de en <em>helvetiskt</em> oharmonisk väckarklocka.<br /><br />Alternativen var få, det var bara att gilla läget, stiga upp och fortsätta att ignorera mörka, morgontrötta, öldränkta tankar. Jag lekte med tanken att hänga mig över en cykel och låta mig rullas ner till stranden men jag kände mig föga lockad till att bli attackerad av pakistaniernas extremt aktiva och illegala försäljning av öl och dylikt. Lite spanskdubbad Chuck Norris istället, kanske?Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-27163265334488970762009-05-20T14:11:00.002+02:002009-05-20T14:27:43.573+02:00Dagar och diemDet finns många typexempel på dagar, med ett mått av fantasi kan man komma på ett fullgott antal. Vissa gillar man mer än andra, av skäl jag misstänker att en mygga kan klura ut. De man - eller åtminstone jag - föredrar minst är de dåliga (jag lämnar det öppet för myggan att spekulera i varför). Men visst kan de vara kusligt välregisserade? In i detalj utstuderade och planerade. Inleder man en dag med att slå i foten i en möbel och fortsätter sedan med att spilla ut en lagom dos mjölk på sina kläder kan man tvivelsutan sätta alla sina besparade mynt på att dagen kommer fortsätta på samma vis. När du öppnar dörren börjar det plötsligt regna trots att alla väderprognoser pekat mot strålande solsken, du drabbas mystiskt av svår huvudvärk, du biter dig i tungan vilket du aldrig gör annars och tre lastbilar passar på att skvätta ner dig med smutsigt regnvatten. Något i den stilen kan det så ut, ibland kan även det uppfattas som en mild variant.<br /><br />Jag när en tes om att det någonstans finns en dubiös typ fylld med onda intentioner och som lever på folks elände och frustration. Jag föreställer mig att det är en skäggig medelålders man som har gjort det till sitt arbete och levnadsöde att skräddarsy orimligt dåliga dagar. Han är skicklig, det får man ge honom. Något säger mig dock att det ibland går att motarbeta honom, eller i alla händelser tillfälligt neutralisera hans försök till förstörelse. Man gör det främst genom skratt och leenden.<br /><br />Riktigt skönt att jag inte är drabbad då, tänker jag. Jag är oangripbar, försök inte ens. Man kanske inte skall sätta sig på alldeles för stora hästar och öppet börja utmana honom, så jag hoppas han anser mig redan vara en tillräckligt sorglig figur och låter mig vara även i fortsättningen!<br /><br />Ciao och tack!Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-74079856051701845332009-05-13T14:06:00.004+02:002009-05-13T14:19:10.709+02:00SpekulationerInnan jag reste var jag införstådd med att det skulle ske förändringar. Det vore naivt att tro något annat, sådant är livet; en ständigt föränderlig process. Under 16 veckor kan det hända mycket, vilket det bevisligen har gjort - främst syftar jag på att mina fem närmaste vänner har packat sina pinaler och diverse ägodelar i bananlådor och flyttat.<br /><br />Visst, några har blivit ett år äldre och följaktligen tagit ett steg närmare demensens härliga dagar, fått lite längre hår och något körkort har tagits. Och så vidare, en slags förändringar som egentligen är trivialiteter och i jämförelse med en flytt bleknar dem grundligt.<br />Jag frågar mig själv hur det kommer att vara; egendomligt och alldeles fel eller helt klockrent och självklart? Jag slås snabbt av en tanke och inser att så är det nog - det kommer nog kännas som det gjorde för mig när jag flyttade hit till Barcelona. Med viss modifikation förstås, eftersom alla aspekter inte är överensstämmande, men i grova drag. Allt är dock relativt, som någon hävdade och när allt kommer omkring är det nog just så. Eller?<br /><br />Det är en dag av spekulationer, onekligen. Jag funderar kring hemkomst och tillhörande. Blir omställningen långsam och utdragen eller överraskande snabb? Kanske något mellanting.<br />Kommer jag kunna anpassa mig efter en familjs rutiner när jag är van vid att följa mina egna?<br /><br />Jag har uppriktigt sagt inte en aning om hur det kommer te sig med jobb, fritid och livet i allmänhet. I vissa fall vågar jag inte mig på att spekulera, vill inte försumma min sista tid här genom att tänka på eventualiteter som kanske inträffar, även om en viss portion av framförhållning ofta inte skadar. Men just nu låter jag det bero. Oskrivet är bäst.<br /><br />En sak vill jag dock verkligen göra. Jag har funderat på det länge och skall försöka förverkliga det. En vandring, eller längre promenad om man så vill. Från Göteborg till Skåne. För att det skall bli verklighet behöver vissa faktorer klaffa. Jag skulle föredra lite sällskap, någon som är på?Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-24216723488847488032009-05-13T13:54:00.004+02:002009-05-13T14:20:43.446+02:00Maskerad besvikelse över en prestation.Totalt värdelöst, förbaskat tråkigt och framförallt överdrivet jobbigt. Jag förstår nu varför jag under en tid övertalat mig själv att undvika det med diverse bortförklaringar och undanflykter. Såhär var/är det inte i Sverige. Långt ifrån.<br /><br />I Sverige är luften frisk och fräsch, inte förgiftad och sjuk. Flodvågor av bilar strömmar inte fram fram vid varje korsning eller trafikljus och lämnar ens kläder svartfläckiga av avgaser samt får det att kännas som att man andas genom en gasmask. Inte heller röker varje befintliga människa som man möter (eller inte möter) och man behöver inte, vanligtvis, hålla andan eller ducka och parera för rökmolnen som de nonchalant skickar ut i ansiktet på en. Jävla oskick. Vidare, kan man klara sig utan att sin rytm blir förstörd av de oräkneliga trafikljusen. Hånande lyser de alla rött när man närmar sig.<br /><br />Att <em>springa </em>i Barcelona är pest. Och kolera. Att man är tillfälligt avdankad och förhållandevis ur form förenklar det förmodligen ringa. Idag (läs måndag) bestämde jag mig för att jobba på löpsteget, känna flåset och låta mina styltor till ben jobba litet. Det resulterade i en pinsam historia; efter tjugo minuter var jag tillbaka vid min port, och nu fem timmar senare sitter jag småsvettandes med krampkänningar som emellanåt hugger till och kramar åt musklerna.<br />Jag hyser starka tvivel om det verkligen om det verkligen gjorde någon nytta, gissningsvis blev mina lungor nersotade och således min kondition ytterligare nersatt. Det är som förgjort.<br /><br />Jag längtar till svensk luft och terrängspår.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-79652605156691878592009-05-06T14:05:00.004+02:002009-05-06T14:10:06.321+02:00Mitt nuvarande jag.Man kan säga mycket om mig, både gott och ont, givetvis. Det beror helt på vilken uppfattning man bildat kring mig. Men skall man nu nämna en specifik egenskap som beskriver mig kommer folk påstå att jag är en färgstark person. Det är något jag konstaterar, något som jag nått en insikt om.<br /><br />Går jag på gatan kommer du att lägga märke till mig. Det är inga egendomligheter, jag säger sanningen. När du ser mig kommer du avgjort uppleva att jag ser väldigt varm och öm ut. Du kommer kanske kämpa med impulser av att beröra mig, på ett eller annat sätt. Du kommer också förstå, nästan omgående, utan att tänka vidare. Tycka det är logiskt.<br /><br />Det är ingalunda oförståeligt. Jag skulle vilja hävda motsatsen och säga att det är alldeles förklarligt och alltjämt logiskt.<br /><br />- Jag har bränt mig. Fasligt.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-58189038174038522402009-05-06T13:51:00.002+02:002009-05-06T14:04:29.926+02:00Slutet näraMin tid här börjar sina, det återstår bara ett fåtal veckor innan jag står med packade väskor och återigen skall beträda svensk mark. Inför det ställer jag mig tveksam, i högsta grad tveksam. Det är en situation präglad av problematik och jag lider lite smått av separationsångest redan nu. Hemma väntar mig många frågetecken som behöver rätas ut och jag vet inte om jag har verktygen till det. Beslut ligger också i drivor, väntade att bli fattade.<br /><br />Man säger ofta att tiden går för fort, alldeles för fort. Det gör den fortfarande, inget har förändrats och det kommer med all trolighet fortsätta på samma vis. Därför - när jag nu är medveten om tidens egenskaper - funderar jag över vad jag skall göra här innan det är för sent. Den riktigt erfarne förstår att det är dags att använda sig av den gamla parollen "Carpe diem". Men vad, lite mer konkret, skall jag göra?<br /><br />Således, sitter du och häckar på några tips eller idéer så skriv. Skriv, och var nöjd över att du kanske har gjort en annan människa litet mer fattigare (eller rikare, beroende på aktivitet, idé och perspektiv)<br /><br />Idag har jag dock redan allt planerat. Idag är det tisdag, idag är det Champions League - idag är det bar.Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-89266940840030007002009-04-29T14:15:00.002+02:002009-04-29T14:26:06.527+02:00Idag kommer ni bli upplurade på läktaren ChelseaHär sitter jag. På en sängkant, i Barcelona. Och bara mår, antagligen oförtjänt bra, trots en snorfylld kran (hoppas ni äckelmagade och generellt svaga människor har en papperskorg nära till hands). Det kan grunda sig i att solskenet fortfarande behagar att lysa in genom mitt balkongfönster och att jag sitter i shorts och t-shirt klockan 20.00. Men det kan lika gärna bero på musiken som jag gungar till, eller varför inte snusen som vilar bekant under läppen. Högst sannolikt bottnar nog mitt humör i vad som komma skall; Champions Leauge, Barcelona Vs Chelsea. Jag inser att jag lever "lite" på starka förhoppningar och rör mig på farlig mark. Dock säger något mig att det är ovidkommande eftersom en vinst ikväll är mer av ett faktum. En förlust finns inte på kartan. Såtillvida inte Drogba plockar fram sina skådespelarekunskaper och filmar sig till en straff. Äcklet.<br /><br />Har mer än bråttom och måste slänga mig på sadeln och trampa iväg, jag vill inte riskera att missa när Messi och Iniesta gör dårhus med Chelsea!<br /><br />Ps. Är det någon som vill förklara vad som hände i Sverige-Lettland matchen? Har det någonsin hänt att vi <em>lyckats</em> förlora mot dem? D.sNilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5059680085826873248.post-48449567972490904152009-04-25T12:37:00.002+02:002009-04-25T12:43:06.847+02:00En bild<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUHRtE-5Q5XPYMpWAkL-FCQL1GXhXk-OJweUYW9Z835uWglm5cSEbSRqV0Hso4UiwbQW4-asy4AIHN1ICXmsASfYmRIIEC1YCGN20C1grWEfH3O1xCFFt5TCTh8ATVXyxfIBn8RGcU40K4/s1600-h/Sant+jordi.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5328577535166360674" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUHRtE-5Q5XPYMpWAkL-FCQL1GXhXk-OJweUYW9Z835uWglm5cSEbSRqV0Hso4UiwbQW4-asy4AIHN1ICXmsASfYmRIIEC1YCGN20C1grWEfH3O1xCFFt5TCTh8ATVXyxfIBn8RGcU40K4/s320/Sant+jordi.jpg" border="0" /></a><br /><div>En solig dag i Barcelona. På La Rambla.</div><br /><div></div>Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/06649489453845761049noreply@blogger.com2