Den hånade mig i sin förpackning. Ljudlöst låg den och hånlog, spelade mig ett spratt och påminde mig om mitt misslyckande som liten. En leksak, ett pussel. Inte vilket som helst dock, Rubiks jälva kub. Väl- och inbjudande placerad, precis innan kassorna, för att locka till impulsköp.
Jag tittade på förpackningen med kuben innanför och gamla minnen dykte upp i mitt medvetande, jag såg hur jag frustrerat vrider och vänder på kuben utan framgång. Såg hur jag kastade den i marken och till slut petade bort de små kvadratiska klistermärkena och satte dem rätt. Insikten om att jag var tvungen att fuska gjorde mig skamsen. Men jag tröstade mig snart med att jag bara var ett par år gammal.
Idag har jag dock ingen ursäkt, måhända det bristande tålamodet, men nu satan skall den lösas. Kuben från helvetet. Dags för att sätta de små grå på prov.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar