J

Idag är det onsdag, fast inte mycket längre. Om ett litet tag, vi pratar om ett tidsspann på under halvtimmen, så blir veckan en dag äldre. Tiden rör sig framåt med en evig och obönhörlig hastighet. Lyssnar eller stannar för ingen. Tror man annat lurar man ingen annan än sig själv, det är en sanning god som någon annan.

Det är onekligen en svår nöt att knäcka - tiden. Antagligen kommer den aldrig lösas.
Den är lika ohanterbar som den är förrädisk. Det är förmodligen också det mest grundläggande och samtidigt det viktigaste; vetskapen om att den är opåverkbar och att den alltid tickar vidare, oavsett vad. I somliga lägen är det en tröst - att den är i ständig rörelse. Det kan även fungera som en varningssignal. En varningssignal som hindrar en att försumma dyrbar tid.

Tiden är oempatisk och hänsynslös, visserligen inte med flit, men inte desto mindre sant. Uttrycket "carpe diem" kommer väl till pass i sammanhanget. Numera känns uttrycket utslitet och uttjatat. Det är synd, för att det är en god livssanning. Inte helt enkel, men genomförbar om man är driftig och visar god vilja.

Men det är som sagt inte fullt enkelt. Istället kan man se till att inte vänta för länge med sina planer. Det finns bara en förlorare när man spelar mot Tiden. Det är alltid Du.

/ Nille