Måndag

Det är måndag och klockan har slagit kväll. Jag sitter - eller halvligger snarare, noga räknat - i min läckert glansiga soffa. Jag sluter ögonen och njuter hejdlöst när solen letar sig in i mitt rum och värmer mitt ansikte. Det är skönt och mitt ansikte klyvs i ett försiktigt och uppskattande leende. I bakgrunden ljuder det trevlig musik ur högtalarna och förstärker känslan av välmående.

Jag öppnar ögonen och min uppmärksamhet fångas av otaliga små dammpartiklar när de dansar i solskenet. Jag ler igen. Jag inser snabbt att jag saknat det lilla skådespelet. Solen är här, och jag hoppas innerligt att den är här för att stanna.

Jag ligger kvar och försöker komma ihåg senast en måndag var lika skön och avslappnad. Jag kommer ingen vart och låter det bero. Det är för långt bak i tiden, förmodligen.
Det har varit sparsamt med sol i största allmänhet, passerar snart gränsen till snålhet.
Effekten blir emellertid positiv - man värdesätter den, förhoppningsvis, mer.

Imorgon är det följaktligen tisdag. Det är fortfarande långt kvar till fredag. Men jag känner mig obekymrad inför tanken. Den stör mig inte, rör mig inte i ryggen. Vad gör det att det är måndag idag, när solen tittar fram och våren väntar runt hörnet. Inte ett dugg.

Nöjd över reflektionen byter jag ställning i soffan, flyttar mig tills jag känner solskenet i ansiktet. Sträcker ut min arm och får tag i kontrollen, trycker på play och lutar mig tillbaka, återigen med ett leende på läpparna. Jag tänker belåtet att även måndagar har sin charm.

På återseende / Nilsson