J

Det är söndag och jag sitter i soffan med tangentbordet i knät och med blicken fäst vid teven.
Jag har uppenbara problem med att fokusera blicken. Den flackar lätt och ögonlocken är ohyggligt tunga. Jag känner mig sömnig och gäspar okontrollerat. Det är förmodligen snart dags för att inta horisontellt läge.

Men inte än dock. Var sak har sin tid, även sömn går att skjuta på. Vill inte lägga mig och vakna upp till en ny dag, en ny vecka. Vill inte påbörja något som inte innefattar helg eller ledighet. Det kanske är en tämligen hopplös och fånig tanke. Men efter två dagars ledighet fylld med sol och diverse roliga aktiviteter har jag fått blodad tand.

Tanken på en ny arbetsvecka är föga lockande. Jag suckar lite lätt och tänker att det tvivelsutan skulle vara skönt att vara ledig imorgon. Dum tanke, stjälper mer än hjälper. Jag funderar en stund över vad jag skulle hitta på, om jag vore ledig nästa dag. Jag inser snabbt att jag gör bäst i att arbeta. Jag skulle med all sannolikhet inte förvalta dagen, göra något nyttigt av den, eftersom alla andra jobbar. Jag skulle sova längre, göra mindre, bli rastlös och gräma mig över att jag inte tjänar pengar.

Det är typiska söndagsfunderingar som rör runt i huvudet. De har bara fått lite mer fart än vanligt. Veckan kommer troligtvis bara flyga förbi i all sin hast ändå och plötsligt kommer det vara helg igen och man kan ta vid där man slutade. Troligtvis kommer det bli så. Förhoppningsvis kommer det bli så. Det är dock ingen säkerhet. Hur det blir står skrivet i stjärnorna, jag kan bara hoppas och anta.

Känner att tankarna lägger krokben på varandra och jag börja tappa greppet om dem. Jag avslutar innan det går överstyr, helt. Jag sneglar på klcckan och ser att klockan är över midnatt. Det är dags, horisontellt läge, nästa. Skall inte ställa mig och dribbla på mållinjen, utan avslutar utan vidare krusiduller.

Fridens

/Nilsson