Det börjar lacka till sola, bada i pinacolada

Idag har varit en förberedelsens dag. Inför det stundande, det kommande.
Vid middagstid när frukosten hunnit inmundigats, satte jag mig bakom ratten och styrde mot angränsade kommun; Partille. Väl där besökte jag Partilles stolthet - Allum. Allum är ett smått gigantiskt- speciellt i proportion till kommunenes storlek - köpcentra.

Efter en stor portion tur och en lagom dos av tålamod hade jag hittat vad jag sökte efter. Vanligtvis när jag är själv och handlar kläder brukar jag ofrivilligt irra omkring planlöst och inte veta varken ut eller in, även om jag vet vad jag är ute efter. Men inte idag, således. Idag chansade jag antagligen på rätt affär direkt. Det hör inte till vanligheterna, minst sagt.

Jag satte mig i bilen och rattade belåtet hem, min utflykt hade tangerat gränsen till perfekt; den var kort, lyckad och dödligt effektiv. Precis vad jag önskade innan jag begav mig.

Hem kom jag hursomhelst. Packade upp det införskaffade och lät mor inspektera, med godkänt resultat och sedan tog jag trappan ner till mitt rum. Där damp jag ner i sängen, men påsarna bredvid mig, plötsligt trött och matt. Jag undrade om jag skulle gå upp och visa god framförhållning och leta fram en resväska. Men mattheten visade på bättre vilja och jag resignerade vänligt och lät den omsluta mig.

Det sista jag såg innan jag slumrade in var regnet som envist föll ner precis utanför och jag blev märkligt glad av åsynen, lyckligt medveten om att jag snart lämnar regn, moln och gråskalor bakom mig för att uppleva motsatsen i sydligare breddgrader.