Barcelonisk väckarklocka

Enligt den kända författaren Paulo Coelho fungerar det enligt följande: "När du önskar dig något kommer hela universum verka för att uppfylla din önskan". Njae, sanningshalten i den frasen är väl inte skyhög, men tanken bakom den är fin. Trovärdigheten sprack nämligen tidigt imorse när jag återigen blev väckt på ett högst oönskat sätt. Vilket i sig inte är en ovanligt, därav önskningen att idag skulle vara ett undantag. Men kanske ligger inte Barcelona inom universums arbetsgräns eller så var det någon annan som hade en starkare önskan; som idioten i huset framför, som med största sannolikhet skulle förlora mot Forrest Gump i ett intelligenstest.

När klockan slog "väldigt tidigt" slogs han av en genialisk idé, som jag förmodar händer mer än ofta i hans fall. För när alla ligger sovandes och dreglar kudde, passar han nämligen på att utöva sin nyfunna hobby - slipning. Så med sin begagnade slipmaskin och drömmen om att en dag bli en känd skulptör skrider han till verket och börjar slipa. Och som han slipar, han är kung. Men ljudet som uppstår är förfärligt, ett sådant som man associerar till helvetet och som egentligen bara första klassens syndare skall få utsättas för. Olyckligtvis är han uppenbarligen också pank, eftersom klingan på slipmaskinen saknar egg och är lika vass som en boll indränkt i olja. Men skam den som ger sig, tänker han säkert, han ska försöka ändå. För all del, han skall ha beröm för sin envishet. För av allt att döma är föremålet som han slipar på en diamant, vilket jag håller för ett rimligt antagande då han fortfarande höll på att slipa klockan sju på eftermiddagen.

Under tiden han slipar börjar ett logiskt händelseförlopp utveckla sig; hunden två våningar nedanför drabbas drastiskt av hemlängtan när den hör det obehagliga skärande ljudet och börjar naturligtvis skälla frenetiskt. Vilket när allt kommer omkring följer alla logikens ramar då vi redan utrett varifrån ljudet härstammar (helvetet). Förbipasserande hundar vill inte vara sämre, så det börjar dem också. Härligt. Lägg till en motorcykel och och några bussar som tålmodigt väntar vid trafikljusen nedanfår och får mina fönster att vibrera. Tillsammans utgör de en helvetiskt oharmonisk väckarklocka.

Alternativen var få, det var bara att gilla läget, stiga upp och fortsätta att ignorera mörka, morgontrötta, öldränkta tankar. Jag lekte med tanken att hänga mig över en cykel och låta mig rullas ner till stranden men jag kände mig föga lockad till att bli attackerad av pakistaniernas extremt aktiva och illegala försäljning av öl och dylikt. Lite spanskdubbad Chuck Norris istället, kanske?