Dagar och diem

Det finns många typexempel på dagar, med ett mått av fantasi kan man komma på ett fullgott antal. Vissa gillar man mer än andra, av skäl jag misstänker att en mygga kan klura ut. De man - eller åtminstone jag - föredrar minst är de dåliga (jag lämnar det öppet för myggan att spekulera i varför). Men visst kan de vara kusligt välregisserade? In i detalj utstuderade och planerade. Inleder man en dag med att slå i foten i en möbel och fortsätter sedan med att spilla ut en lagom dos mjölk på sina kläder kan man tvivelsutan sätta alla sina besparade mynt på att dagen kommer fortsätta på samma vis. När du öppnar dörren börjar det plötsligt regna trots att alla väderprognoser pekat mot strålande solsken, du drabbas mystiskt av svår huvudvärk, du biter dig i tungan vilket du aldrig gör annars och tre lastbilar passar på att skvätta ner dig med smutsigt regnvatten. Något i den stilen kan det så ut, ibland kan även det uppfattas som en mild variant.

Jag när en tes om att det någonstans finns en dubiös typ fylld med onda intentioner och som lever på folks elände och frustration. Jag föreställer mig att det är en skäggig medelålders man som har gjort det till sitt arbete och levnadsöde att skräddarsy orimligt dåliga dagar. Han är skicklig, det får man ge honom. Något säger mig dock att det ibland går att motarbeta honom, eller i alla händelser tillfälligt neutralisera hans försök till förstörelse. Man gör det främst genom skratt och leenden.

Riktigt skönt att jag inte är drabbad då, tänker jag. Jag är oangripbar, försök inte ens. Man kanske inte skall sätta sig på alldeles för stora hästar och öppet börja utmana honom, så jag hoppas han anser mig redan vara en tillräckligt sorglig figur och låter mig vara även i fortsättningen!

Ciao och tack!