lördag 22 augusti 2009

Metafor och fiskaget

Det är som ett sandslott vid havet, tänker jag och visualiserar det framför mig. Ser mig själv stå bakom sandslottet med händerna gömda i fickorna och betraktar, begrundar. Tycker mig se ett halvfärdigt och övergivet projekt som en gång i tiden tände hopp med sitt fina utgångsläge.
Lägger märke till hur felkonstruerat det egentligen är, nästan oproportionerligt. Frågar mig själv hur det kunnat undgå mig, att jag inte sett det litet tidigare.

Du står förstås också där, lite vid sidan av. Vid din del av slottet, som du försiktigt byggde på. Den mindre delen, som bleknar i jämförelse och nästan ligger i ständig skugga av mitt bygge.

Som under en tyst överenskommelse står vi där, helt ljudlösa och bara tittar. Jag ser på dig att du är färdig här, ditt jobb är avslutat. Du är redan påväg bort, jag ser det nu. Du tynar bort i vinden. För varje vindputs bleknar du och blir lite svårare att se, snart är du som upplöst.
Jag blickar ned mot slottet igen och noterar hur din del nöts ner av tidens vågor och vindens slitande drag. Min del står fortfarande kvar, nästan oberörd av vind och våg. Det retar mig, jag önskar det raserat och tillintetgjort.

När jag tittar upp igen är du nästan borta. Jag tänker att det är orättvist och lite sorgligt, men också kanske helt i sin ordning. Från ingenstans dyker ett parti av en låttext upp i mitt huvud: "Don´t leave me stranded here all in love all alone". Jag skrattar lätt åt den dramatiska tyngden i orden och liksom förklarar för mig själv att fullt så allvarligt är det inte.

Någon hejd får det vara. Snart skall det byggas ett nytt och då kommer jag vara än mer skickligare och kunna styra utgången åt det bättre.

Inga kommentarer: