Det är inte utan att dra på smilbanden som jag läser meddelandet. Det är överraskande och samtidigt smickrande. När jag tänker efter är det snudd på stor humor.
Såhär ligger landet till: Min mor författade ett mail till personalen som jobbade på vårat hotell i Italien. I det tackade hon för vistelsen och deras goda arbete. Idag hade hon tydligen fått svar.
Från den yngste killen. Han tackade artigt och förklarade att det hela var på ett ömsesidigt plan. Han sade också att han kom ihåg oss, och avslutar med - nu kommer pudelns kärna - för det var ni som hade en sådan fantastisk son?!
Med hjälp av ett gott minne och uteslutningsmetoden kom jag och min mor fram till att han faktiskt syftade på mig. Det fanns inga andra familjer att ta miste på. Detta skulle på intet vis vara stor humor om inte mina två systrar spenderade sin vecka med att flitigt dagdrömma sig bort till en tillvaro med vederbörande kille. När de kom hem prisade de semestern, för att vädret var underbart, hotellet fint, umgänget oklanderligt, men framförallt var det "Pippin", som de kallar honom, som var höjdpunkten på resan.
Jag vill inte spekulera i om de ägnade sig åt att flörta med honom. Eller jo, kanske. Om nu omständigheterna nu var sådana, att de flörtade, skulle det bara innebära att humorvärdet steg yttermera, eftersom jag, enbart var mig själv och ingalunda försökte få hans uppmärksamhet, när de, eventuellt, gjorde det. Och inte blir ihågkomna eller uppmärksammade.
En personlig seger. Oväntad men ljuv. Ah, in your faces!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar