måndag 12 januari 2009

A case of the mondays

Klockan börjar närma sig åtta. Än är den bara halv. Det innebär i vanlig ordning att det snart är dags för lite innebandy. Måndag, klockan åtta, det är så det är sagt.

Jag känner inget sug, ingen motivation, bara smärtor i benen som liknar växtvärk. Jag börjar fabulera ihop bortförklaringar till varför jag inte kan träna. Jag är enkelt räknat uppe i:
  • smärtor i benen
  • lite snuvig
  • nyss varit sjuk och vill ogärna riskera en ny kollaps av immunförsvaret
  • jag tränar imorgon istället.
  • det är säkert inställt idag

Jag tittar på de uppradade punkterna och känner mig som en vekling. Avskyvärt, vad är det för tendenser? Ingalunda någon eftersträvansvärd egenskap. Jag måste hämta upp det jag tappat under min sjukdom. Å andra sidan ser den oöppnade julkalendern ohyggligt smaskig ut. Och smärtor i benen skall man kanske inte ignorera? Eller? Två lika övertygande sidor sliter och drar i mig. Obeslutsamheten är ett faktum. Ytterligare en oönskad egenskap.

Kast av mynt. Krona för att stanna hemma.

Inga kommentarer: