Jag ligger i en soffa. Den är av skinn och känns mjuk och skön. Det är dock inte gott om plats, snarare bristfälligt. Jag delar broderligt med min vän. I andra delen av soffan ligger V, också han är min vän. Sängarna räckte inte till, vi fick ta vad som blev över. Men hur V, lyckats norpa åt sig ett fint duntäcke, lakan och två kuddar när resterande har en tröja som täcke, det är något av ett orättvist mysterium. I ett rum bakom mig ligger yttermera två vänner. De njuter av lyxen att ligga i en säng.
Klockan är runt fyra, halv fem på morgonen och utanför börjar det bli ljust. Mörkret har börjat sin daglig kapitulation, och ljuset sitt intåg. Det gör det onekligen svårare att sova. Fast jag är tveksam till att det skulle vara möjligt även om det vore mörkt, det pågår nämligen livliga diskussioner och ingen visar tecken på att vilja sova.
Samtalsämnena varierar kraftigt och vi avhandlar mycket, mestadels strunt, om inte enbart. Titt som tätt brister jag ut i skrattattacker, det gör vi alla. Skämten haglar och det finns nästan ingen hejd på oss.
Någon av dem fick nyss ett infall och började orera om ett datorspel. Jag suckar ljudligt och avvaktar en stund, väntar ut till de har pratat färdigt. Och när jag ligger där och lyssnar och analyserar situationen så ler jag för mig själv och känner en sorts värme sprida sig i kroppen. Det är nyår, jag är med mina närmsta vänner och mår som en prins. Jag vet att jag med all sannolikhet kommer vakna upp imorgon med en gruvlig huvudvärk och en kropp i obalans, men det bekommer mig inte. Det känns obetydligt och inte det minsta bedrövligt. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog att uppleva något som liknar lätt ruelse över de spontana kärleksförklaringarna jag frikostigt delat ut, eller beklämmande sms, men inte ens vetskapen om det förstör stämningen.
Just nu - i detta ögonblicket - så mår jag. Nu mår jag verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar