"Bobo" goes Barcelona

Tidigt imorgon förändras min värld, drastiskt och förhoppningsvis till det bättre. Imorgon är jag arbetslös och på resande fot. Med karta och kompass (läs: tåg och flygplan) beger jag mig till staden Barcelona. Där bosätter jag mig några månader och försöker bemästra det spanska språket, i huvudsak.

I pågående skede genomlider jag en för-separtionsångest. Inte från familjen eller vänner, utan från maten och tryggheten i min vardag och dess rutiner, från tekniska prylar och andra materialistiska ting som kryddar min vardag.

Okej, jag ljög. Det är en person som jag för nuvarande, innan avfärd, inte vill lämna. Missförstå mig rätt, jag vill inte lämna någon egentligen, men att lämna den här personen känns i magen. Det tar emot på riktigt. Som sparkar i magtrakten.


"Bobo" kommer att sakna dig, Evelin.

Varför känns det som att jag sviker dig?