Spelet är avslutat, jag har fyllt min kvot för dagen. Det var kul, ett utmärkt tidsfördriv. Fast jag undrar nu om jag hade haft roligare om jag sysselsatt mig med något annat. Det är förstås mycket möjligt, men genom att spela återfick jag några minnnen från en skenbart svunnen tid, minnen som annars tynar bort i ett dunkelt litet skrymsle. Eller åtminstone försvagas.
Nu halvligger jag i min fåtölj och lyssnar på regndropparna som orytmiskt landar mot fönsterbläcket. Jag trodde snön hade tagit över, men icke. Jag känner en plötsligt lättnad över att slippa snön. Inte för att den är kall eller blöt, mer för att jag hatar ljudet som uppstår när man går i den. Ett slags knådande ljud, för varje steg man tar låter det som om snön jämrar sig. Det skär i mig, får mig att rysa av obehag. Det gudsförgätna ljudet utlöser samma reaktion som naglarna nedför en griffeltavla. Hårresande tortyr. I grova ordalag.
Trots att jag känner mig lite dåsig av trötthet känner jag mig inte klar med kvällen. Det blir nog ett besök i litteraturens värld innan jag väljer att avsluta denna dag.
/ J alias "Bobo".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar