Andra dagen

Jag vaknade av att jag frös, eller om det var för att någon med taskigt morgonhumör tyckte det var lämpligt att tuta sig igenom gatan nedanför. Jag kommer inte riktigt ihåg. Det spelar under alla omständigheter ingen roll eftersom jag fick tillräckligt med sömn.

Efter att ha planerat dagen i huvudet och latat mig lite i sängen tog jag mig en morgondusch. Det var uppfriskande men trångt. Sen gick jag ut i hopp om att få i mig lite frukost. Jag behövde bara gå runt hörnet för att hitta ett “supermercat”, där jag inhandlade diverse förnödenheter, därtill min frukost.

Ett delmål jag hade var att jag skulle lokalisera min skola under dagen. Det tog sin beskärda del av dagen, jag var tvungen att gå vilse ett par gånger innan jag, med min för övrigt undermåliga karta lyckades navigera rätt. Det skall sägas att Barcelona är stort, mycket stort. Det är inte utan att man måste förundras över dess storhet.

På kvällen begav jag mig ut på ytterligare ett äventyr. Jag hade ännu inte lyckats hitta ett internetcafé eller en närliggande bar/restaurang. Men det visade sig vara löjligt nära, min observationsförmåga är kanske aningen bristfällig. Jag gick således in på internetcafét och surfade en smula, för att sedan bege mig till närmaste bar.

Jag hamnade på ett litet, avlångt och rökigt ställe. Jag satte mig på en ranglig barstol och beställde “una cerveza, por favor”. Stämningen var tystlåten men gemytlig, stamgästerna och bartendern lekte lekar och i bakgrunden ljöd det musik. Och när jag hörde att det var Ace of Base de spelade fick jag genast en förnimmelse av att min vistelse här kommer att gå bra.

Visst, vädret idag har inte imponerat, snarare motsatsen. Och från mitt rum kan jag höra en mus fisa ett kvarter bort, men det är lätt att leta fel och inte lägga märke till de bra sakerna.

Avslutningsvis vill jag hälsa hem, det är en värmande känsla att veta att ni redan saknar mig. Det är ömsesidigt, även om jag inte har hemlängtan. Jag vill tro att jag är en anpassningsbar person, jag tar saker som det är, gillar läget. Och just nu är det faktiskt mycket att gilla, optimism mot pessimism.

Hasta luego / Jeremias el torro Nilsson