söndag 22 februari 2009

Bokstäver, ord och meningar.

Efter att ha dreglat på mitt överkast ett tag så är jag nu vaken. Jag känner mig lite ur matchen, offside tillochmed. Det beror mest sannolikt på att jag var ute igår samt att jag utforskat ett av de närliggande bergen; Montjuic. Det bjöds på vackra utsikter, storslagen arkitektur ( även för det otränade ögat och likaså det ointresserade) men framförallt bjöds det på trappsteg. Det kan hållas för troligt att ett eventuellt trapp-VM äger rum just där. Således har jag också hittat nästa plats för kommande löprunda. Knäna jämrar sig redan.

Vidare så hade jag en angenäm kväll igår, den började emellertid högst dubiöst; med en förlust för hemmalaget Barcelona. Stämningen var inte elektrisk, om jag uttrycker mig i milda ordalag. Folk hängde läpp och gick runt med nollställda ansikten. När andra gick hem för att gråta i kudden begav vi oss till en annan pub och mötte upp lite annat folk. Kvällen förflöt utan konstigheter och som brukligt: törst släcktes, plånböcker vändes ut och in och mynt räknades noggrannt. Av en händelse gick jag också hem med ett telefonnummer nedklottrat på en servett.

Det första mina ögon registrerade imorse var just denna servett. Med ett underskott av hjärnceller började jag begrunda omständigheterna närmare. Efter en minut var min muntra inställning gentemot servetten som bortblåst och förbytt. Om bitterhet kunde lukta så var jag en soptipp.

Mitt första telefonnummer på en lapp var för det första från en man, med mustasch ( vem har mustasch nu? Bara människor utan självdistans och med rubbad verklighetsuppfattning) . För det andra berörde det om en tävling i Guitar Hero. Slutligen, det var inte ens min egna förtjänst, utan enbart min kompis. Tragiskt, när jag väl kommer hem med ett telefonnummer är det under tveksamma omständigheter. Plötsligt representerade servetten total förnedring och vittnade om min egen oduglighet.

Det skall sägas att jag ser det roliga i det. Men bitterhet är en av livets kryddor och näringskällor. Som skänker kraft och förändrar liv. Häromdagen släpade den - osvikligt och outtröttligt - en kvinna från start till mål i Vasaloppet. Inget annat än en imponerande bedrift, i många avseenden.

Hasta luego / Ron Burgundy

Inga kommentarer: