Han kom tidigt imorse. Redan innan skolan började. Han är en liten blond typ, numera med mycket och luftigt hår. Lite solbränd är han också, det skall medges, om än motvilligt. Han är också trött, som ett spädbarn ungefär. Han ligger nu på soffan utanför mitt rum och snarkar lätt.
Jag undrar om han drömmer något, om något han varit med om på sin resa. Han är berest, ynglingen. Han har väl, med viss felmarginal, varit ute i världen i tre månader. Lite här och lite där. Något land i den änden och ett annat i en annan ände. Han har haft världen under sina fötter. Andats in luft från alla möjliga vråer i världen och upplevt kulturer och seder från dem likaså.
Hursom, han har uppenbarligen valt att besöka Spanien, Barcelona också. Ett bra infall, om man frågar mig. Men jag känner en press att visa honom staden, vilket jag förmodligen inte kan göra, rättvist alltså. Det får istället bli något av ett äventyr, en lokal upptäckarresa för oss båda.
Slutligen, klockan börjar ticka iväg mot kväll. Innan han somnade bestämde vi oss för att gå ut och mata halsen med lite alkoholhaltig dryck. Jag undrar om hans sovschema är i obalans och får honom att vakna snart, för just nu har jag inte mage att väcka honom. Om vederbörande läser detta så vill jag tacka för besöket och samtidigt säga Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar