Jag är helt färdig. Helt slut som människa. Jag ligger i fåtöljen och dreglar. Känner mig som ett mänskligt kolli. Mina ögon går i kors, men jag vill inte sluta dem, inte än. Så jag fortsätter kämpa, försöker hålla de ohyggligt tunga ögonlocken uppe. Det känns som om någon släppt ner persiennerna, och skurit av en bit av snöret. Hälften av snöret, och på så vis kraftigt decimerat mitt synfält.
Min kropp har sats i sparläge, en slags fas för att hushålla med energin. Den har stängt av organ. Bara de mest vitala får vara igång. Nästan.
Nåja, det blev kanske en smula överdrivet. Men mitt tillstånd är snudd på löjligt. Och fan vad jag gillar det. Klockan är litet över nio, och jag är trött som ett spädbarn. Ge mig en napp eller en snuttefilt och jag glider in i sömn omgående.
Ikväll blir det inga bekymmer att få tag i John Blund, han sitter här bredvid, väntandes på klartecken från mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
oooooh öronproppar! De va inte igår. Ska ta å trycka i några ikväll tror jag, låtsas att jag gör de för att slippa tv:n som larsson envist trotsar sig att ha igång. Slippa höra hagbergs funderingar och bekännelser som iof är ganska underhållande. "fan grabbar jag knullade en så jäävla tjock brud en gång...." De är altså de jag inte vill höra i det tillbaka blickade nuet. Jag tar min Hamiltonbok som jag bänder hur mkt jag vill i ryggen å tänker på tönten ovan som hantarar sina "älslingar" som de vore platina. Jag ligger och läser men ser samtidigt i periferin att magnus vandrar runt i handduk, nyduschad, lägger ett perfekt lager "juschten" på kängorna och placerar dom under sängen. Hämtar en "ny" pall och tillslut efter sin kvällsrutin är han klar. Lägger snuset och mobilen på pallen bland sitt revaxör kit som ordinerats av sjuksyster någon dag innan. Clark sover sen barnprogram, wänge är i någon dispyt med larsson, klabbe snackar med bruden som vanligt, björn ligger bergis å kollar fyllefilmerna från helgen. Allt är som vanligt. Skönt tyst men ändå livat. Shit. Nu går de upp för mig att jag sitter i norge och har läst din underbara blogg och ett enda ord sätter sig på hjärnan som aktiverar händer och skriver denna text i ett skede där jag inte kan bestämma mig vilket tillstånd jag befinner mig i. Sagolikt. Vi måste ses snart broder!
Nu fick jag nästan en tår i ögat.. Allt detta stämmer ju så jävla bra.. Men du glömde Lönn som ligger och sover me en T-shirt över ögonen. Svensson ligger och sover i sin binge med kläderna på, jag väcker honom och säger till han att ta av sig dom, men det ända jag får tillbaka är: håll käften jävla bög. Över karlberg ligger hedman och läser hagges FHM, eventuellt har han en norlandsguld lättöl i handen.
Shit va man saknar detta gubbar..!
Var det bara jag som i all hast läste inlägget som "endast de vitala organen får vara igång... Näsan" istället för det som skulle vara korrekt? tyckte att mitt sätt att läsa på var fel men roligare. Hursomhelst, gbg nån helg framöver gubbar? va ju ett tag sen man blev nekad i en bar =) sen va de ju ett tag sen vi träffades dessutom!
Så sant så sant. Va för trött när jag skrev å kom inte på dom mest självklara saker. Fan va man missar våra söndags stunder. Man går från bussen, eller tåget för vissa, använder befälsingången. Tar trapporna upp, går förbi escort förväntningen stiger för varje steg. Vilka har anlänt? Vad är veckans schema? Sitter hagel å vårdar febrilt? Å in man kommer å ibland blir man jättebesviken för de är ingen där eller ev. mindre roliga personer, inga namn nämda. Eller så är mesta dels av styrkan där och de blir genast ett "ah va gjorde du i helgen då" å den enda fyllehistorien efter den andra rablas upp. Sen på kvällen så ligger vi och pratar, begrundar frågor och diskuterar. Någon säger "nej nu sover vi, go natt" men de tar inte mer än 1min så är de någon som yttrar sig å så är vi där igen. Underbart..
Tack återigen för komplimangen! Jag anade att jag skulle sätta fart på någons minnebank när jag valde den titeln. Att henriksson fortfarande är så inskränkt som han är, förvånar mig inte heller. Det är med ett leende jag läser allt ni skrivit. Allt stämmer mycket väl.
Jag tänker tillbaka på kvällsrutinerna, men går ett steg framåt - börjar tänka på morgonrutinerna. En drastisk förändring, minst sagt. Hur W springer ut ur logementet som emil till snickarboden. hur okans arm lealöst låg utanför sängen och senare letade febrilt efter en nyckel som "någon måste ha tatt". Hur henriksson (och vi andra frukostfolk) förgäves försökte övertala hans lathet -tillika kropp- till att gå upp och äta frukost. Hagberg som alltid undrade vad klockan var för att gotta sig i tanken att han kan sova ytterligare.
vilka minnen. Det är tidig kväll nu, i skrivande stund. Någon som hänger på till soldathemmet? Eller är det någon som har glömt att packa stridspackningen? Kanske någon som tappat bort gasmasksväskan, och måste leta?
Jag instämmer till fullo, broder.
Att Björn va en av frukost folket kan jag inte hålla med om. Snarare så va de W som "vann tävlingen" om att komma först till frukosten varje morgon. Sen va de du Jerry, Lönn samt jag Juschten som gick ihop. Ca 20 minuter senare har KE2 vaknat till liv och kommer in vinglandes i matsalen. Dock så ville björn oftast följa med, men det hände ytterst sällan eftersom han tunga ögonlock var en allt för tuff motståndare.
Nu är det dags för mig att leta reda på en ny pall, lägga fram allt som har en naturlig plats på den, trycka i lite revaxör i snäckorna, kolla till kängorna så att allt juschten ligger bra och till sist spotta ut kvälls snusen på golvet.
Shit vad jag älskar detta chefs möte i love nest..
Larsson, Kan du inte sänka tv:n lite?
Skicka en kommentar