Det börjar bli ledsamt redan, tålamodet och toleransen tryter och minskar successivt. Allt har sina för- och nackdelar, men just nu väger nackdelarna tyngre. Jag tycker inte det är så roligt när man inte kan vara ute utan att frysa om händerna. Det är inte så vansinnigt kul att vara förkyld eller snuvig nästan konstant. Det är inte heller så uppskattat att känna att dagen redan är förbi och förbrukad när man slutar jobbet, eftersom det redan är mörkt som graven. Jag är inte så förtjust i att gå runt och huttra och trycka upp axlarna till öronen för att regnet och kylan inte skall tränga in. Jag har fått nog av att hitta alternativa vägar för att undvika vattenpölar.
Bitter? Nej, inte alls. Inte än. Skämt å sido, ett klimatbyte skulle obestridligen göra gott.
Varför bor man inte utomlands i fyra månader varje år? Visar det sig att man saknar höst och vinter får man väl boka en vecka där det är kyligt och blött.
Som livet själv så går detta också upp och ned, som i perioder. Imorgon är jag kanske av en helt annan mening och talar om hur vackert, mysigt och alldeles ljuvligt höstvädret är.
Men idag är det ruttet.
På återseende / J von pocketson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar