onsdag 15 oktober 2008

Moral-- och etikpredikan

Konsten att vara snäll och göra gott är inte alltid helt kristallklar och enkel att bemästra. Att hitta en handling som är helt osjälvisk är inte heller så lätt som man kan tro.

En god gärning gör gott. Är man en riktigt inbiten livscyniker och har en förkärlek för bitterhet kanske man anser annorlunda. Men det är egentligen inga konstigheter; gör man en god gärning, så sprids det, det smittas av - som ett leende. En god gärning föder en annan, det fungerar som ringar på vattnet. Det finns faktiskt vetenskapliga belägg som styrker mitt påstående.

Inget av det ovannämnda är egentligen någon nyhet. Långt ifrån faktiskt. Men folk har en tendens att glömma det. De skuffar in det i någon mörk vrå i huvudet, och bereder mer plats åt sitt ego, sig själv. Man ser bara till sig själv, och inte de andra. Till slut blir det att man bara lägger märke till saker som görs mot dig, men lägger ingen notis i saker du gör mot andra. Vilket är ett fundamentalt snedsteg.

Jag tror benhårt på effekten av att vara snäll och göra gott. Det blir en garanterad dominoeffekt, även om man själv inte lägger märke till den. Det är ett sätt att nå andra, många andra. Tanken att jag kanske är orsaken till att helt obekanta och okända människor går runt och mår bra, skänker mig stor glädje. Jag går så lång att jag tror att det kan förändra och radera många av dagens problem. Vem vill vara elak mot någon som är snäll och behandlar en på önskvärt sätt?

Eftersom många inte använder sin kunskap om att göra gott, och har kastat iväg omtanken över sin nästa, så har jag vidtagit åtgärder. Små, små åtgärder som i det långa loppet kan visa sig guld värda. Senast lämnade jag kvar en femma i en parkeringsautomat. Tänk vad glad och positivt överraskad näste person blev. Kanske hade personen i fråga haft en riktigt usel förmiddag, men synen av femman och tanken att någon har lagt den där enbart för att göra nästa person glad, även om de aldrig kommer träffas, kanske får den på helt andra tankar. Och plötsligt blir tillvaron en smula lättare att vistas i?

Är det inte ett möjligt och rimligt scenario? Skulle inte du uppskatta gesten och tanken bakom en kvarlämnad femma? För hur ofta lyckas man skramla ihop tillräckligt med parkeringspengar?

Inga kommentarer: