Det är synnerligen svåra tider nu. Hösten har som bekant tagit över och bjuder på mörker. Gott som ont, det ska inte diskuteras vidare nu. Men framförallt så vill det vidrigt vedervärdiga våldet aldrig ta slut, minska, försvinna. Det är som om hela världen är infekterad, överallt pågår det vidrigheter. Folk trakasserar, hotar, misshandlar, våldtar och dödar. Det vill aldrig upphöra, det blir till synes bara värre, successivt.
Allt går mycket längre nu än innan. Folk har inga gränser. Respekten oss emellan och empatin är som bortblåst, de glömdes vid sandlådan, tillsammans med spaden som man slängde på dagiskompisen.
Rent igenom skrämmande. Att det våldet sprider sig ner i de yngre åldrarna är också ett faktum. Hörde exempelvis om några tolvåringar som plockade upp en fyra-åring från skolan och torterade honom till döds. Man blir fan mörkrädd.
Till råga på allt håller vi på att konsumera upp och förstöra vår enda planet. Det är också en briljant idé. Naturkatastofer förintar byar och samhällen, lämnar människor att dö, eller i desperat behov av hjälp, understöd. Undrar om vi hinner rädda den, få jorden på rätt köl igen. Vi hinner kanske ta ihjäl varandra innan?
Det är läskigt alltsammans. Speciellt hemskt är det när mord behandlas som vardagsmat i tidningen. Man är så avtrubbbad redan, det ska till något yttermera för att man ska reagera. Sanslöst egentligen. Finns inget logik att finna.
Jag har ingen magisk formel för att ställa allting till rätta. Men några knep och tillvägagångssätt. De ska jag förtälja en annan gång, för tiden springer iväg för mig. Den här frågan är inget man avhandlar på en kvart, femton minuter. Det är en svår nöt att knäcka. Men som tur är har vi verktyg, det är bara för oss att börja använda dem på rätt sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar