En ljus tillvaro

En gång varje år händer det, men inte mer. Det är nu elräkningen skjuter i taket och propparna börjar smälla. Lådor med julbelysning släpas fram och far blir alldeles uppslukad av sin mani. Nu ska det pyntas på amerikanskt manér. Snart kommer huset bada i ljus - inomhus som utomhus. Det kommer vara vitfärgade som flerfärgade, rytmiskt blinkande som stilla lysande.

Det finns ingen struktur bakom det, mer än att det skall vara så mycket som möjligt. Varje list, varje gavel, varje dörr skall vara försedd med en slinga. Oftast blandas dem utan tanke, och påminner ibland om illa matchande klädesplagg. Ögonen utsätts för rejäl påfrestning, tveklöst. För ett otränat öga kan det uppfattas som ett blinkande sammelsurium.

Men det är trevligt på något vis. Ljusen skapar en gemytlig stämning och höjer julkänslan. Att bektrakta ljusens skådespel från distans är njutbart. Det fyller också en praktisk funktion; tappar man bort sig själv, av oklar händelse, är det bara till att lyfta blicken och söka efter ett starkt sken och därefter trampa i rikting mot det. Ett tämligen lätt sätt att orientera sig hem.

Men det är inte problemfritt, inte alls. I den bästa av världar skulle det räcka med att dra ut kartongen med slingorna och resten skulle de sköta själva. De skulle slingra sig upp på sina respektive ställen och till sist plugga in sig själv i eluttaget. I en fiktiv värld kanske.

Let there be light!