Förra söndagen befann jag mig i Milano, Italien. Jag promenerade på gator och torg, åkte buss och tunnelbana, tittade i exklusiva gallerior med de mest fashionabla butikerna och åt pizzor som skulle fått stumma att prata.
Nu är jag tillbaka i Floda, Sverige. Kontrasterna platserna emellan är obestridligen enorm. Det är lätt hänt att man blir en gnutta modstulen och börjar hänga läpp för att man önskar sig tillbaka. Det är en lätt grop att fall i, så man får se upp, hålla ett vaket öga.
En söndag i Milano är visserligen något utöver det vanliga, men visst kände jag något i armarna och benen. Helt säkert, det var något som ryckte och kliade i kroppen. Den var som om den var förinställd på något. Efter ett tag slog rastlösheten till, trots ett evigt spatserande. Det tog ett tag innan jag förstod.
Innebandyn.
En söndag i Floda kan även den äga sin charm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar