Imorgon vaknar jag till en vardag utan frukostbuffé, sol, värme, tunnelbana, italienska, släkten och den godaste pizzan i mannaminne. För att nämna några exempel.
Istället rullar det vanliga livet igång. Innan man vet om det är man tryggt tillbaka i sina rutiner igen.
Fast med ett trasigt knä. Tack vare en turist vid Doumokyrkan.
- Can you please take my picture?
- Yeah, sure. (Taking the picture.)
- Did you get the whole church behind me?
- Yes.
- And all the birds too?
- Ah, okey, one more then. (Jerre går ned på knä och tar ett foto. Det skulle han inte gjort. Smärtan är total och det känns som om någon kört in en kniv i knät och rört runt. Kapat av varje led, nerv och muskelfäste. 21 år och kan inte böja sig ned utan att bli skadad, är det nu jag räknas som gammal?)
Fan vad jag hatar turister.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Njut av ett underbart Italien, otroligt givande läsning, du är riktigt duktig! Hoppas att allt (och knäet) är bra, längesen sist! Kram Sofia (bählers kusin)
Hej Sofia, och stort tack. Värmer gott med komplimanger. Det är bra, jämna plågor. Kommit hem från Italien och börjat jobba igen. Det är som det är. Hur är det själv? Som sagt, länge sedan sist. Kram påré.
Skicka en kommentar