Jag kör in i parkeringsfickan och stänger sedan av bilen. Jag känner mig stressad och uppjagad och sträcker mig mot dörren men stannar mitt i rörelsen, fattar ett beslut och lutar mig långsamt tillbaka i stolen igen.
Det blir tyst. Alldeles tyst, förutom avlägsna och dämpade ljud från bilmotorer en bit ifrån. Mina öron värker, det brusar och tjuter i dem. Som en protest mot den höga ljudnivån de utsätts för. Jag känner hur världen blir mindre, mer kompakt. Mina tankar är inte längre överallt, de är fokuserade och samlade till en plats. Jag sitter så, och bara tittar och andas. Inte mycket mer, det behövs inte, känns överflödigt.
Jag betraktar stilla hur fönsterrutorna runt mig immar igen och upplever en slags trygghet över deras skydd mot intrång. Intrång av nyfikna blickar. Min värld blir ännu mindre, krymper till min direkta närhet. Hela situationen känns fridfull och avslappnad. Min andning blir lugnare och jag känner hur stressen lägger sig. Besegrad av lugnet viftar den vit flagg och försvinner tillbaka till sitt näste. Jag bestämmer mig för att varligt stoppa in hörlurarna i öronen och lyssna på lite musik. Det är ett vågat drag, men visar sig vara smått genialiskt. Det hjälper mer än stjälper.
Stämningen gångrar sig i kvadrat och jag kostar på mig att blunda, om så bara för en liten stund.
Efter ett ovisst antal minuter ljusnar det och jag öppnar motvilligt ögonen. Det är ljuset från bilen framför som bländar mig. Lyser upp min bil och påminner mig om att jag måste röra på mig. Jag kisar och tänker tyst för mig själv: "jaja, jag fattar, jag ska". Men en suck rätar jag på mig, stänger av musikspelaren och öppnar dörren.
Plötsligt vidgar sig världen, expanderar och växer sig större. Ljudet från bilar, vagnar och människor attackerar mina öron. Ljus från lycktstolpar och strålkastare fångas upp av mina ögon och försämrar mitt mörkerseende. Regnet faller smattrande över mig och får gatorna att bada i vatten. Jag stoppar genast in hörlurarna och blockerar ljudet utanför, ljudet av rörelse och liv.
Jag börjar stega på, fri från jobbets stress och glad över hur några enstaka minuter i en bil kan vara så betydelsefulla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trevlig läsning detta..! Dock är jag lite negativ till ditt val av bakgrund.. Visst, den är lite ball och betydligt roligare än en enfärgad, men det är betydligt svårare att läsa när den i vissa partier har nästan samma färg som texten och smälter samman som clp och brun kammofärg i din flerbruksficka..
JE2
Grazie. Är rätt trött på den själv faktiskt, får se om jag orkar leta reda på en ny, med en mer mörkare ton.
Skicka en kommentar