Idag har jag avverkat mitt första riktiga styrketräningspass på väldigt länge. Jag befinner mig i ett behagligt och kontrollerat glädjerus. Det känns tveklöst skönt och befriande att vara tillbaka på banan igen. Jag känner förändringens hand på mig. Jag ska förmodligen inte dra för höga växlar på detta. Jag aktar mig från att avge några som helst löften om regelbunden träning. Jag vill inte att det skall byggas upp en press som riskerar att rasera allt. Kravlöst.
Men jag måste medge att förutsättningarna är goda, det ser ljust ut.
Jag sitter i min fåtölj och är alltjämt nöjd, ett kompakt lugn omger mig. Jag känner mig nyttig och sund. Allt pågrund av träningen. Jag inser att jag saknat det, mycket.
Nog om det, jag gäspar som om det inte finns en morgondag. Nu är det dags för sängen, förhoppningsvis hinner jag öppna spanskaboken och avancera några stycken.
(Här tänkte jag skriva något lämpligt och passande på spanska, såsom godnatt. Men eftersom min spanska tydligen är otroligt begränsad samt att min tankekraft är rejält reducerad för tillfället gick det inget vidare, uppenbarligen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det går ju bra för dig. Vägen mellan datan och sängen är ju inte för lång.Träning är bra för hälsan.Hasa vidare:)
Det tar på krafterna att hasa fram. Mina muskler väger overkligt mycket.
Skicka en kommentar