Sommaren lyser med sin frånvaro

Jag sitter och tittar på lite musikvideos nu. Det är trevligt och ett utmärkt alternativ till tidsfördriv. Jag vill inte göra kväll än, vill inte vakna upp till en olidligt lång arbetsdag. Ytterligare en. Så istället sitter jag och dreglar och stirrar drömskt på en vacker sångfågel på youtube. Hon är en korsning mellan Camerion Diaz, Haley Williams och Julia Roberts. En naturlig skönhet med ett leende som är få förunnat. Jag är helt och fullt såld. Eftersom jag beklagligt nog aldrig kommer att träffa henne blir hon desto mer åtråvärd. Hjärnan fungerar så, det är inget att förneka eller sticka under stol med; man vill ha det man inte kan få.

Jag beundrar henne och låten (som jag egentligen inte har så mycket till över för) en stund, men byter sen, innan jag förlorat mig helt. Jag letar upp lite musik som satt sin prägel på den gångna sommaren och får mig osökt att tänka på utlandet. Mitt sinne förflyttar sig obehindrat till stranden i Aiya Napa, där ligger jag och lapar sol med en kall öl i handen. Jag njuter hejdlöst och efter en stund slappnar jag av fullständigt och låter mig vaggas i sömn av havets rörelser.

Jag förflyttar mig vidare, aningen nordligare, till Bulgarien. Där lägger jag mig på en bred solstol och kopplar av. Sen dyker jag i poolen för att kyla av mig. När jag kommer upp till ytan för att andas känner jag den välbekanta doften av klor. Det förflyter en handfull timmar och plötsligt sitter jag och mitt resesällskap med ett gäng finländskor på ett populärt förfestställe. Det skålas friskt och den ena shoten efter den andra slinker ned. Stämningen är på topp och alla tycks vara märkbart lyckliga, medvetna om att natten inte är slut på mycket länge.

Det är med en ljudlig suck jag återvänder till nuet. Det är mörkt och jag fryser, kontrasterna mellan platserna är kraftiga. Det är lätt att hänga läpp, men i ögonvrån ser jag en varm och inbjudande säng vänta på mig. Som tur är har jag den goda smaken att jag inte låter den försummas. Man får nöja sig med vad man har tillgodo.

Förresten, snart bär det ändå av till varmare trakter. Inom en inte alltför avlägsen framtid. Det tar vi för övrigt vid ett senare tillfälle. Nu är det dags att stänga igen.