Framförhållning någon?

Jag har en fruktansvärt lång sovmorgon idag, nästan provocerande lång. Jag behöver inte lämna hemmet förrän halv två, det är snudd på skamligt. Jag drabbas nästan av samvetskval när jag tänker på mina vänner som går upp i ottan och som redan arbetat i sex timmar när mitt första pass börjat. Det finns som bekant alltid en baksida av myntet; när de sitter hemma och gluffsar i sig middagsmaten och planerar resten av sin dag så har inte ens hälften av min arbetsdag förflutit.

Hursomhelst. I vanlig ordning utnyttjar jag aldrig min sovmorgon till fullo. Jag vaknar senare, men samtidigt gick jag och la mig betydligt senare än vanligt, så läget är fortfarande oförändrat. Jag brukar alltid göra några minnesanteckningar på måndagen som jag skall beta av under fasligt långa sovmorgon. Men människan är i grund och botten lat så det fick bero.

Nu är det mindre än tre minuter kvar tills jag skall sitta i bilen. Jag har inte än borstat gaddarna, valt färdigt kläder, sprutat på parfym eller letat reda på plånbok, nycklar och dylikt. Det är sannerligen tur att man visar god framförhållning.