Team Tryffel kan hälsa hem

Det är nu det avgörs. Det är dags för att bekänna färg. Låt svordomarna hagla och målen komma tätt.

Jag har låtit göra lite förberedelser, dagen till ära. Håret är trimmat, krigsmålningen klar, skorna snörade, handlederna uppvärmda. Svalt ett gäng smärtstillande i rent förebyggande syfte. Luktsaltet står redo att bli sniffad. Bredvid mig står en stor kanna kaffe, fylld till bristningsgränsen. Det är snart dags att börja klunka; en halvliter i timmen.
Jag skall vara på helspänn. Känna total koncentration och osvikligt fokus.

Jag skall vara i mitt essä. Hitta passningar som inte ens Forsberg skulle drömma om att se, hitta skottluckor som bara är synliga för det mest tränade ögat, blockera varje tänkbart läge och täcka varje vinkel. Jag skall aldrig tappa i tempo, alltid vara rörlig, aldrig tappa fart. Lura upp motståndarna på ribbstolarna med läckra finter. Allt skall klaffa idag, snälla låt det bli så.

Jag ber inte om mycket, och sällan till högre makter. Men låt mig avsluta veckan värdigt och på ett minnesvärt sätt.