Jag har varit fasansfullt trött det senaste. Det är inte alltid så eftersträvansvärt, av förklarliga skäl. Men trött har jag varit och trött är jag. Gäspande trött. Den gör mig dåsig och matt.
För att råda bot på detta har jag gått och lagt mig i tid. Jag har i runda slängar haft frunt åtta timmar framför mig. Det är mer än tillräckligt. Och det börjar alltid bra; jag sväljer nästan rummet i stora och utdragna gäspningar och mina ögonlock är ofantligt tunga. Så jag slänger bort överkastet och tråcklar av mig kläderna för att sedan kliva ner i sängen. Allt fint hittills, inga konstigheter, jag är fortfarande oerhört trött. Jag är beredd att ta klivet över gränsen till ovaket tillstånd. Men precis i steget är det något som hindrar mig. Jag blir genast pigg och ligger och vrider mig i oändlighet. Börjar räkna får, men utan effekt. Börjar läsa, men det blir nästan motsatt effekt. Till slut börjar jag göra armhävningar i sängen. Det är som förgjort, inget fungerar. Totalt hopplöst. Istället ligger jag och funderar på fan och hans moster tills jag slutligen och ovetandes somnar. Sen sover jag någon enstaka men värdefull timme för att vakna i kraftigt reducerat tillstånd.
Nu skall jag bege mig ut och strosa runt i gatlykternas matta sken för att göra av med lite energi. Förhoppningsvis fungerar det. Håll tummarna.
Kom nu Ipod, nu går vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar