Min dator är inte längre med i matchen. Det var det länge sedan den var, förvisso. Den känns som en gammal sliten tand som man lagat alltför många gånger och ständigt har bekymmer med. Men man vill inte gärna göra sig av med den. Min har legat på dödsbädden ett bra tag, men har alltjämt lyckats lura både mig och döden vid upprepade tillfällen. Men nu vet jag inte om moderkortet har fått nog av ettor och nollor och inlett sin sista vila.
Som med allt som sett sina bästa dagar och börjat strula så hittar man temporära lösningar - som i vissa fall blir permanenta - för att kringå problemen. Jag har sedan en tid tillbaka behövt stänga av strömmen helt från förgreningen där datorns elsladd sitter ansluten. Efter ungefär tio till femton sekunder slår jag därefter på strömmen igen och trycker direkt utan omsvep på datorns starknapp. Har jag tur hör jag fläkten trött börja surra och datorns inre knacka, knastra och brumma så karäkteristiskt. En procedur liknande en patient som blir återupplivad av en defibrilator.
Men nu fungerar inte ens det. Det är onekligen ett olycksbådande tecken. Därför sitter jag på en helt annan dator och känner mig en smula rastlös och olustig. Det är också med blandade känslor jag letar efter en ersättare. Allt har sin tid, även en dator.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar